Mediterande ängel70x90 akryl
I dag är det dags att gå ut i ateljén igen. Har vilat i tre dagar från måleriet och koncentrerat mig på bokens alla bokstäver i stället. Det tar tid och är mer frustrerande än måleriet. Blir faktiskt fruktansvärt pedantisk när det gäller skrivandet, även om jag nog är det i mitt måleri också.
Undrar om någon förstår att jag är det i mitt måleri?
Det kanske ser skitigt, slarvigt, konstigt, abstrakt och naivistiskt ut, men det ska se skitigt, slarvigt, konstigt, abstrakt och naivistiskt ut på rätt sätt också. Det är mycket måla över, måla över, måla över som ska till innan det blir som man vill. Lycka är ju när det stämmer direkt, men tyvärr håller inte ens de bilderna hela vägen ibland. Det kan gå några dagar, månader, år och så är man där och petar och målar över igen.
Fick en filosofisk tanke av en konstnärsvän en gång. "Vad händer om du målar över en duk som du redan är nöjd med. Blir den bättre eller sämre?" Tanken gnagde sig fast i min hjärna och en dag var jag bara tvungen att försöka. Det blev bättre - då. Det kanske inte alltid blir det, men jag skulle tro att det övervägande blir det. Men det handlar väl om det där med att våga. Ha mod att fortsätta.