VF & NWT ang ONATURLIGT

Idag skriver jag ingenting extra,

tycker att Eric & Peter har skrivit allt redan.

Tryck på bilderna för att se dem i större format.

Värmlands Folkblads (VF) artikel

skriven och fotograferad av Eric Bengtsson


Nya Wermlands Tidningens (NWT) artikel
skriven och fotograferad av Peter Nilsson

Batteriladdardagen

I dag vaknade jag med en tanke om att försöka fortsätta med Lotta Appelquists projekt "viskleken" men insåg ganska snart att det var en batteriladdardag. Tycker inte om att vara alltför strukturerad, utan vill hellre vara lite spontan. Det har varit en grå och regnig dag, men framförallt har det varit en kulturellt ledig dag. Det jag ska göra till Lottas projekt är ändå klart inne i mitt huvud, och skisserna ligger framme i ateljén så det är "bara" att gå dit och måla den egentliga bilden, när jag väl känner för det. Inte i dag. Inget måste i dag.

Ägnade i stället dagen till att tvätta bilar (vilket chockade både min fru och bilarna) och umgås med min småförkylda dotter. Vi observerade både vitsippor, snigelfamiljer och ett rådjur på vår promenad. Tog en sväng till affären också så vi fick smaka på årets första jordgubbar.

Det har varit en bra dag. En batteriladdardag.

Hängning i Hagfors

Emelie Persson & Thomas Strandberg

Kicki Haffling-Strandberg

Nu är alla tavlor hängda i Hagfors, i stadshuset, inför utställningen "ONATURLIGT". Men hur funkar en sådan här dag egentligen. Det kanske kan vara kul att veta...

Min dag började tidigt (06.00) med en hundpromenad förstås. Efter några koppar starkt kaffe gick jag till över till ateljén för att välja 20 bilder för det hade jag naturligtvis skjutit på till i absolut sista minuten. Sån är jag. Men det gick snabbt och bra. Hann till och med att måla klart en sista bild. Sen var det bara att packa bilen och transportera sig några mil norröver.

Väl på plats var det till att bära in hela konkarongen. För att roa oss och ha lite variation så bestämde vi att denna gång skulle flickorna få välja ut 32 bilder av mig och Thomas (Strandberg), och vi män skulle välja ut detsamma av dem (Emelie Persson och Kicki-Haffling-Strandberg). Vi skulle leka att vi var vår egen lilla jury. Tyvärr hade ju flickorna inte alls lika bra smak som jag och Thomas, men men, har man gett sig in i leken får man leken tåla. Det fungerade bra i alla fall och alla var nöjda. Typ.

Sedan kom Nya Wermlands Tidningens journalist Peter Nilsson och intervjuade oss lagom till kaffet. Bilder togs och allt kändes bra. Gott kaffe på stadshuset. Prövade något nytt som hette chokladespresso. Avancerat må ni tro. Hann inte mer än att svälja detta innan Värmlands Folkblads journalist Eric Bengtsson spatserade in i hög hatt och ett pillemariskt leende.

Nu blev det intervju igen och sedan var det dags för nya kort. Eric är en man med härligt kreativa och annorlunda idéer. Det slutade med att jag stod i hög hatt, flytväst och ett korvpaket i handen, Thomas höll en sköld och stod under mig medan flickorna var invirade i plast och höll korvpaketen högt i skyn. Thomas är numera dubbad till Kung Korv. He he. Glömde jag säga att vi balanserade på kuber..

Nu hade det gått en hel del tid så vi skyndade oss att placera ut bilderna efter behag. Vissa tavlor gillar varandra, andra liknar varandra, några gör narr av andra. Tyckte själv att det var överlag bra grejer. När allt kändes bra började vi spika och hänga med ståltråd och det gick i ett rysligt tempo. Innan Ulla Björn hann blinka var allt klart och det var dags att sätta lappar under bilderna för att tala om vad de heter, kostar och vilket material de är gjorda i.

Tidsschemat hölls och vi hann till och med ta en kopp kaffe till. Denna gång valde jag en cappuchino efter att först fått något blaskigt som de ville kalla kaffe. Icke. Var antagligen amerikansk modell på den så den hamnade i vasken. Sen var det tack och hej och några mil i bil söderöver.

Nu sitter jag här framför datorn och har summerat alltsammans. Har ni orkat läsa ända hit blir jag glad om jag får en kommentar. Ha det bra och välkomna på vernissagen på lördag kl. 13-17.


Hans.

Jonna Sälls påstående

Olika saker händer varje dag. I morgon ska jag hänga en utställning (ONATURLIGT) tillsammans med tre andra konstnärer (Thomas Strandberg, Kristina Haffling-Strandberg & Emelie Persson) och i går satt jag på en pizzeria i Munkerud (37:an) och bläddrade i NWT (Nya Wermlands Tidningen)

När jag satt där och bläddrade i den några dagar gamla tidningen hittade jag en artikel på kultursidan av Jonna Säll. Fastnade för meningen här ovan. Plötsligt insåg jag att allt har ett samband men att det alltför oftast är förbenat svårt att se mönstret. Oftast blir allt istället bara ett stort frågetecken.

Ska i alla fall föra Jonna Sälls budskap vidare till mina konstnärskollegor och göra mitt bästa för att infria det, men jag inser svårigheten. Man kan inte styra över andras tankar, men kan kanske leda dem i vissa riktningar.

Promenadtankar och Kristoffer Appelquist

Karikatyr av mig

gjord av Thomas Strandberg

Varje morgon när jag vaknar hemma väcks jag av hunden som vill ut och gå. Jag klagar inte. Det är skönt att gå där och tänka på vad man ska göra under dagen. Planera fortsättningar på påbörjade tavlor. Fundera på kommande utställningar. Finna inspiration efter vägen. Möta morgonen.

Nu är ju inte Munkfors ett litet paradis i sig, för jag går även där och förbannar alla människor som slänger skräp i naturen. Rester från samhället. Nån dag ska jag börja gå med en soppåse i handen och plocka tomburkar, plast och papper. Inte bara förbanna, men jag har inte kommit dit än. Skäms på mig. Men som ett litet patetiskt försvar så slänger jag allt mitt skräp i soptunnan eller på soptippen.

Ibland när jag går, lyssnar jag på fåglarna, vinden, naturen, men i dag lyssnade jag på Green Day, Tom Petty och Carlos Santana. Inte fel. Inte fel alls.

Planen idag är att försöka bestämma vilka bilder som ska med till Hagfors. Vi fyra som ska ställa ut och ha vernissage där nästa helg, ska hänga utställningen på tisdag och ha med varsin tjugo bilder, vilket det kanske blir kvar vardera femton. Femton gånger fyra blir sextio bilder. Det blir en bra utställning. Hm, ska kanske rama in något nytt, eller någonting gammal som aldrig visats...

Ps: Var och såg Kristoffer Appelquists enmansföreställning "KRIG" igår, och när jag gick därifrån insåg jag att världen är inte längre var likadan som när jag kom dit. Han hade öppnat mina ögon med humor, allvar och en liten undulat. Dessutom hade han fått mig att känna mig som en tomat. På ett bra vis. Ds

Röd dag

Häromdagen kände jag mig blå, men i dag känner jag mig röd. Konstigt hur man kan känna sig. I en färg så där bara. Är det vanligt, eller är det bara jag? Låter en bild som min underbara son Adam fick i 18 års present representera dagen. Bilden heter, just det - röd dag.

Vernissage i Hagfors nästa helg

Nästa lördag är det dags för vernissage i Hagfors, så jag lägger in den här finfina affischen som Emelie har gjort som en inbjudan redan nu. Man kan ju behöva planera sådant. Hoppas några av er hittar dit. Vi fyra kommer att vara på plats. Välkomna!

Våren är fåglarnas tid

Fåglarnas tid, den är nu. De är helt skogstokiga. Mina promenader ackompanjeras av deras kvitter och sång. Det är en härlig tid. Jag njuter, och delar deras glädje.

Juniorbesök i atelje w-art

I går hade jag besök av 20 juniorer och deras ledare i min ateljé. Hade gjort en hängning med bara änglar för dem. Det var intressant att höra hur de tänker. De fick välja ut sina favoriter först och det blev lite oväntat resultat där. Sedan fick de välja ut den som mest påminde om en ängel. Samma visa där.

Innan de gick därifrån fick de själva måla en bild av en ängel och ge till mig. En sak som slog mig var att de pekade på två saker jag själv inte tänkt på. Den traditionella bönställningen, på knä med händerna knutna. Många hade också helgongloria på sin ängel, som i och för sig är en missuppfattning om man ska dra det hårt, men det kanske man inte ska. Jag har ju själv sagt att en ängel kan se ut hur som helst.

En annan bra sak som kom ut av besöket var att jag fick huset städat, tavlorna lite mer organiserade inför de kommande två utställningarna och dessutom målat en bild som antagligen inte skulle blivit av, om jag inte hittat den och tecknat på den när jag tog en paus. Ni ser bilden här ovan.

Titlar

SOFIA

Har pratat lite med Titti (http://www.tittihammarling.com/) om det här med titlar på tavlor. Det är inte så enkelt som man tror, och man ska inte ta det för lättvindigt heller. Det kan hjälpa eller stjälpa bildens betydelse för betraktaren. Man ska nog vara försiktig med att använda sig av något alltför ofta, ungefär som jag har gjort nu i mitt vårdslösa bruk av ängel. Får ändra på det innan jag ska ha utställningen i november.

Har olika varianter på detta:

Oftast när jag målar har bilden ett arbetsnamn som förhoppningsvis håller hela vägen, men om bilden förändras i processen passar det inte alltid.

Kan använda mig av en strof ur musiken jag lyssnat på under skapandet, kanske ett ord eller en mening ur en sång som dyker upp i rätt tid. Faktiskt så kan en låt inspirera till hela bilden och då är det ju enkelt. Där varierar det förstås mellan engelska eller svenska. Nackdelen med engelskan är väl att jag alltför oftast stavar fel och det kan bli lite pinsamt.

Ibland ger bilderna vanliga namn som tex Sofia, oftast om det är en landskapsbild. Tycker de blir mer personliga på det viset.

En gång till en utställning använde jag mig av enstaka ord ur en diktsamling jag skrivit och tog dem då slumpvis. Det var en rolig utställning. Publiken blev konfunderad och jag log i smyg.

Om man jobbar efter ett tema kan det finnas passande titlar i själva ämnet. Ta till exempel de sju dödsynderna. Internet är ett bra tips på källa till varierande grad av sanning, om du vill fördjupa dig i det ämne du arbetar med. Där kan du finna många titlar.

PS: Avskyr bilder som har titeln "utan titel". Har man inte mer fantasi som konstnär kanske man ska sluta måla. Förstår att det ger publiken en möjlighet till att själva fantisera, men om de vill det kan de ju göra det innan de läser vad konstnären har kallat verket. DS

Vägpinnemålning

Ovan: Skiss med vägpinne och akryl på duk
Nedan: Fortsatt bearbetning av tavlan

OBS: INTE FÄRDIG

Idag när jag tog min vanliga hundpromenad fann jag en fallen vägpinne i diket. Hm, den kanske man kan måla med, tänkte jag. Sagt och gjort. In i ateljén för att prova. Det visade sig fungera. Fördelen, tycker jag, är att en del spärrar som kan förekomma i vanliga fall inte hade en chans i dag, och jag kunde slappna av och ha kul. Precis som jag vil att det ska vara när jag målar.

Visserligen fick jag bearbeta den efteråt för att få till det där sista som gör att den blir så som jag vill ha den, och den är inte klar än, men jag känner mig nöjd med dagens insats. Det är inte så mycket kvar att göra på den, tror jag, men det vet man aldrig.

Föreningslivet & journalister

Har diskuterat lite på andra bloggar om det där med att söka in för att få medlemskap i Värmlands konstnärsförbund (VKF) och Konstnärernas Riksförbund (KRO). Jag väljer i dag att inte söka in på någon av dessa två, eller andra föreningar på grund av att jag inte tycker de ger mig ett jota. Det de gör däremot, är att ta betalt för minsta lilla. Ansökan och medlemskap i olika föreningar är inte gratis, det är däremot motsatsen.

Om någon förening däremot ger mig något tillbaka blir jag gärna medlem. I dag är jag medlem i Munkfors Ransäters Konstförening. Sitter med i styrelsen som suppliang och får därmed en möjlighet att påverka vilka utställningar som ska visas, en möjlighet att se det jag vill, om jag har tur. Är även stödmedlem i Konstföreningen Gränslöst som jag var med och skapade år 2000. Där var målet att få nya vänner och komma ut ur den, allför oftast, isolerade tillvaro som en konsnär lever i. Det kan jag säga, att den tanken infriades. Att föreningen i dag har förvandlats till en något mer enkel variant är på grund av styrelsen ville utveckla sitt eget konstnärskap i stället för att uppoffra stor del av sin tid till resterande medlemmar. Det fanns heller ingen ny styrelse som ville kliva in och ta martyrrollen.

Däremot vill jag inte på något vis förringa alla konstnärer som tillhör VKF eller KRO. Jag vet hur svårt det är för en del att komma med, och har många vänner som är medlemmar. Det är mitt val att inte tillhöra någon just nu, det kan ändras.

När vi ändå diskuterar så kan vi ju ta det där med journalister. Att ge eller inte ge intervjuer. Om man väljer att inte ge journalister intervjuer vill de mer än gärna skriva om det man gör. Är man däremot öppen och släpper garden för att få ut information om det man gör är man tydligen inte lika intressant. Förklara logiken i det om ni kan.

Envingade änglar

Ovan: Envingad ängel (akryl)

Nedan: Envingad ängel (skiss i tusch)

När man vill göra något mer av en skiss, utveckla den till en målning, blir det inte alltid som man tänkt sig. Det blir på ett annat vis. Om ni tittar på skissen så är den ängeln fortfarande på marken och på väg framåt. Den målade varianten däremot surfar lite mer lojt fram på ett blått hjärta. Jag känner mig nöjd med båda versionerna. Kanske blir det även en tredje, eller en fjärde. Man kan variera tekniker, färger, positioner etc. Det är roligt att prova sig fram.

Sen kan man ju fundera på varför man ska måla envingade änglar, men den tanken släpper jag fri till åskådarna.

Njut

Mår oförskämt bra just nu. Kan inte vara bra. Blir alltid bakslag på det. Men det är en negativ tanke jag försöker förtränga. Tror att man antagligen skapar sin egen olycka. Ska försöka fortsätta vara lycklig. Vårig. Som min fågelbild här ovan. Det är en lycklig fågel jag målat där. En fågel som är tillfreds med livet. En fågel som njuter av att vintern är slut och att våren är här. Ska säga till mig själv som jag så ofta säger till andra.

Njut.

Laura Gunnarson

Hann faktiskt vara runt lite på konstrundan i Fryksdalen under påsk, när andra passade min egen utställning, och fick faktiskt med mig lite konst hem. Här ovan ser ni en sjöhäst av Laura Gunnarson. Den hänger numera i min ateljé och ger mig glädje tillsammans med en fisk jag köpte av henne förra året. Hon målar annars mest i olja. Läs mer om Laura: http://www.lauragunnarsson.com/

Landskap a´la Westlund

YES! Lyckades få till det landskap jag ville göra. Gött när det fungerar. Men det blev inget Adidasmåleri som jag tänkt, men det är ju så där, det blir inte alltid som man tänkt sig. Men i och för sig så är dagen inte slut än heller.

när Adidas kom till Afrika

Ovan: Första utkastet i akryl

Nedan: Skiss i kol

Arbetar med en bild som går under arbetsnamnet "när Adidas kom till Afrika". Behövde en liten paus från änglarna. Ville göra något helt annat för att skaka loss tankarna lite. Att bilden bygger på en ängel jag inte var 100% nöjd med skadar ju inte. Ska fortsätta arbeta med den i dag.

Det är skönt att byta fokus ibland.

VÄDERSTRECK I

Varit och målat i dag. Mycket tillfredsställande. Målade över sådana bilder jag inte var 100% nöjd med och fick tack vare det klart min första tavla till en samlingsutställning med början den 24 juli. Tema: väderstreck. Kallar den rätt och slätt "VÄDERSTRECK I" tills jag kommer på något bättre namn/titel.

Vårkänslor?

Har varit kommunalt ledig under veckan, men det har inte blivit att jag målat. Blev nog tröttare än vad jag trodde av påskens utställning, och ibland behöver man återhämtningen varken man vill eller inte. Fördelen är när det blir ett litet uppehåll i skaparprocessen så är det underbart att få kliva in i ateljén igen, när man byggt upp det där suget efter att skapa igen. Tiden som man inte tecknar eller målar är inte heller helt fruktlöst. Man får tid att reflektera. Vad ska bli nästa motiv? Nästa projekt? Konstigt nog känner jag lust efter att måla natur. Det kan nog vara våren som pockar på min uppmärksamhet.

Hittade den här bilden som min syster Harriet köpte för något år sen, tror jag vill göra något i den stilen. För det blir ju naturbilder på mitt eget lilla vis förstås. Vill ju inte ha dem alltför naturalistiska.

Hagfors Stadshus

Var på möte i går med The Strandbergs (http://www.strandbergart.se/) och Emelie Persson (http://www.ep.dinstudio.se/) för att diskutera utställningen i Hagfors Stadshus i Maj. Det tog en och en halv timme bara att komma på ett passande namn på den, men vi enades till slut om att kalla utställningen ONATURLIGT.

Efter detta fotograferade vi lite inför affischtillverkningen som Emelie så snällt tog på sig att tillverka. Hon är dessutom fenomenal på att göra detta så det passar bra att hon gör det. Vi diskuterade också hur många tavlor vi ska ta med, storlekar på dessa, annonsering, och pratade förstås lite strunt också. Allt tar tid och ingenting får lämnas till slumpen.. he he. Men det är ju sådär.

Ingen utställning gör sig själv.

Serie bilder

Idag har jag i alla fall varit lite kulturell, även om jag går på sparlåga. Har ramat in min första serie bilder. Eller nja, den första är det väl inte. Men den första för i år då. Och så har jag uppdaterat hemsidan med bilder och information: www.westlund.dinstudio.se

hur fortsätter jag med änglarna

Efter utställningen i Sunne där jag visade kanske alltför många änglar kändes det som jag ville ta en paus från dem och göra något annat. Men i morse vaknade jag med en idé jag känner mig tvungen att använda mig av. Ska kontakta ett medium, och då inte bara via mail som jag gjort tidigare, utan verkligen boka en tid för att höra hur jag ska gå vidare med temat. Det borde fungera, och gör det inte det, så blir det åtminstone ett nytt kapitel i boken.

Annars när jag vilade från konsten i går (drog inte ett streck) så fick jag en annan bra idé. Ska göra smågrupper med olika teman som jag själv kommer på. Älg, rådjur, landskap, tulpan, hus etc. Ska iväg till konstnärsparet Strandberg i morgon kväll och diskutera den kommande utställningen och då får jag väl reda på hur många bilder jag kan ta med.

I dag är det många av mina vänner som ska lämna in tavlor för bedömning till Värmländska Konstnärsförbundet. Jag har valt att inte söka in i år. Det känns otroligt bra måste jag säga. Varje år är det ett evigt krångel med det där och förnedringen är stor. Det är heller inte gratis att söka in. Det kostar i tid, pengar och energi. Men jag ska inte säga att jag aldrig mer ska söka in, för det kanske jag ska, men inte i år. I år vill jag fokusera på annat. Glädje t.ex.

Högklackat & Per Pedersen

Högklackat

Ännu en av mina fyndbilder som jag hittade när jag packade bilen inför Sunneutställningen, och den här är nog min favorit. Högklackat kallar jag den. Ska rama in den här serien av småbilder till utställningen i Hagfors. Ska ställa ut tillsammans med Kicki Haffling-Strandberg, Thomas Strandberg och Emelie Persson i Hagfors stadshus under Maj månad. Vernissage den 1 Maj. Ska även försöka mig på att göra lite råa natur/landskapsbilder innan dess. Blev inspirerad av konstnären Per Pedersen när jag var dit och hälsade på. Gillar hans hämningslösa bilder. Läs mer om honom vid: www.perpedersen.se

konstnärer och vänner

8 bilder från min utställning på 48 bilder

I dag är det sista dagen på utställningen vid Hotel Selma Lagerlöf i Sunne. Tre dagar med massor av folk. Intensivt var ordet sa Bull.

Höjdpunkten för mig var ändå när jag smet iväg till Lotta Lagersson och fick med mig min favorittavla hem. Den hänger ovanför min dator nu. Ska lägga in en bild på den så fort jag investerat i en ny mobil. Tappade min i golvet i går, och inte bara en gång utan två gånger. Alla bilder och all musik försvann i ett nafs och inte går det att länka den med datorn längre heller. Men det går att ringa på den så den får väl hänga med tills jag får tag på en ny.
Hann även åka och hälsa på Per Pedersen. Härligt kreativa underbara konstnären Per Pedersen. Han inspirerar och knäcker mig varje gång jag är dit.

I dag ska jag börja dagen med att åka förbi min bror, galleri Träsmak och Hans Olsson innan jag fortsätter till min egen utställning. Jag tror på att titta och diskutera med andra konstnärer. Man behöver inspiration och vänner i ett konstnärligt yrke.

Vernissagedag

Ja, i dag är det dags för en "tredagars-pirat-i utkanten av en konstrunda-typ-utställning" i Sunne på Hotel Selma. Vernissagen börjar klockan tolv och håller på till 18, samma tider de andra dagarna. Det kommer antagligen att bli tre intensiva dagar, men jag ser fram emot dem. Får vila när jag kan, som mannen på min bild i dag.

Nattbloggande

Idag när jag samlade ihop mina tavlor för att åka till Sunne hittade jag av en slump ett gäng andra bilder. De var bra, men jag hade inte tid att fixa till dem till med inramning och passpartoue för att ge dem en rättvis presentation, de får bli med till nästa utställning i stället. De är alla målade med gouasche, blyerts och den sparsamt använda vänsterhanden om jag inte minns fel.

Nu är allt hängt och numrerat inför morgondagen, listan är skriven och det är bara att vänta på det roligaste, att utställningen ska öppna i morgon kl. 12. Det var redan en del sugna människor och trampade i dörren i dag, så det kommer säkert en hel del morgon, men jag har inga förväntningar, bara förhoppningar. På så vis blir man inte besviken.