Hade besök av en vän i ateljé w-art i går. Trevligt att prata konst, liv och andra väsentliga saker med någon annan än sig själv. För oftast blir det annars en väldig ensamhet i skapelseprocessen. Men det är okej det också. Det är en meditativ plats.
Kanske skulle man göra som den bortgångne konstnären Robert Jäppinen gjorde då och då, ta ut ateljén till folket och måla på plats. Har gjort det ett par gånger och jag gillar det också. Kommer ihåg ett år när jag var långt uppe i tiomilasskogen under en konstrunda och målade. Det var en lokalt byorginal som titt som tätt smög upp bakom mig och sedan skrek i mitt öra "ä ho naken!" De första gångerna hoppade jag högt men i slutet på den tredje dagen kunde jag bara skratta åt eländet :)
Han hade ju rätt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar