Värmlandskvinnor

Värmlandskvinna

(på duk)

Värmlandskvinna
(på papper)

Kom igång lite på det där uppdraget som Värmlands Folkblads journalist Eric Bengtsson gav mig häromdagen. Värmland. Gillar formen på landskapet. Har jobbat med två olika bilder i dag. En på duk och en på papper.

Värmlands Folkblad

Det blev ett shysst mittuppslag i Värmlands Folkblad i dag. Eric Bengtsson får till det när han vill. Att jag fick ligga och gosa i hängmattan en liten stund när han fotograferade var inte fel det heller. Har ju semester från det kommunala jobbet så det känns rätt och riktigt på något vis.

Kerstin Osterman

Var på utställning vid kvarnen i Uddeholm på midsommardagen. Kerstin Osterman visade ett urval av sina tavlor. Mestadels hästar i kollageteknik och akryl, men även en del människobilder. Personligen tyckte jag kollagebilderna var de som inspirerade mig mest för dagen, men även en del akrylmålningar med modigt valda starka färger. Det fanns även en abstrakt bild som fångade min uppmärksamhet en lång stund. Ni förstår att det var många bilder att ta in, så jag stannade länge. Njöt.

Pratade en del med Kerstin om konsten alla irrväggar. Hur man väljer att påverkas av lärare under livet, eller inte. Det finns väl inget rätt eller fel i detta, men jag tror att man måste finna sin egen stabila grund och utgå från den. Sedan ska man naturligtvis lyssna på andra, och kanske prova på olika tekniker för att se vilket som passar ens personlighet. Själv lär jag mig mest av mina misstag.

Vill ni läsa mer om Kersin Osterman och se hennes bilder har hon en hemsida: http://www.keoz.se/ Rekommenderar även ett besök på kvarnen.

Värmland som abstrakt konst

I går klockan 12 ringde det en journalist (Eric Bengtsson från Värmlands Folkblad) och undrade om jag kunde göra en abstrakt bild av Värmland. Klart jag kan, svarade jag självsäkert, när ska du har den? Ja jag kan kika in vid femtiden, sa han. Kom du, sa jag, jag går ut och exploderar.

Det var den gnistan jag väntat på hela veckan. Någonting som kunde få i gång mig, så för min del var det underbart. Började med att dra ut en bild på en värmlandskarta från Internet, för den visste jag faktiskt inte hur den såg ut. Den första jag hittade var över rekommenderade platser att besöka i Värmland. Munkfors fanns inte med på den. Konstigt. I alla fall, formen gav mig associationer till en kropp. Så ut till ateljén Skissa lite, måla över tomten från i julas och så i gång med det abstrakta. Skönt med värmen. Färgen torkar snabbt.

Fem timmar senare kändes det som att jag var klar. Nu får vi se vad som kommer med i tidningen. By the way - Munkfors finns någonstans i naveltrakten och Karlstad i skrevet, om ni skulle vara osäkra på var de olika platserna är.

Ut och njut!

Att det skulle vara så skönt att ta semester från det kommunala jobbet kunde jag inte ens fantisera om. En speciell skön känsla infinner sig när kropp och huvud slappnar av och man unnar sig att inte göra någonting speciellt. Bara tar dagen som den kommer.

Nu har vi ju haft fint besök också sedan semestern började. Min svåger med familj är här och hälsar på med sin ganska så nyfödda dotter och då har mycket av min tid gått åt till att skapa ett band med lilla Olivia. Efter några dagar av misslyckanden fick jag till slut raka av mig skägget för att hon inte skulle vara så rädd, men drastiska åtgärder ger resultat. Det fungerar i konstvärlden också, om jag nu ska försöka relatera tillbaks till det som min blog egentligen ska handla om. Om man inte lyckas få till det som man vill ha det så får man prova på ett annat vis. Byta material, motiv, teknik, tankebanor. Det finns ingenting som är omöjligt, en del saker tar bara lite längre tid.

Dagens bild får bli från i går när jag och min dotter cyklade hem från badplatsen, då tittade en rävunge upp från sitt gömställe. Det är sådana stunder man vill minnas. Det hade aldrig inträffat om jag stannat i ateljén, så mitt tips till mig själv och alla andra som vill anamma det: Ut och njut!

Stort och vitt eller små kollage

I dag fick jag inget kreativt gjort. Är det semester så är det. Passade på att njuta av dagen. Av tillvaron. Luktade på blommorna och insöp sommaren. Promenerade med hunden och umgicks med familjen. Får se om jag tar mig in i ateljén i morgon. Lovar inget så blir det bonus om det skulle bli så. Trots semester så har ju hjärnan inte stängt av sig helt, har några idéer som vill levas ut. Snart. Stort och vitt eller små kollage. Kanske båda.

Semester 2010

Idag är sista dagen på det kommunala jobbet innan semestern tar sin början. Fyra oplanerade veckor. Eller ja, en sak är planerad. Ska städa Ateljé/Galleri w-art. Städa så där grundligt med såpa och vatten. Sen ska jag måla och spela gitarr :)

Mr P i mina fotspår

Lördagen den 10 juli kommer Annika Laack till ateljé/galleri w-art för att släppa sin nya bok. Kan nog räkna med att det blir trångt i dörren, för det strömmar folk ända från Stockholm för detta unika boksläpp. "Mr P och jag" hette den första boken av Annika och den har fått väldigt bra respons av alla som läst den, och det inkluderar även mig. Jag älskade den!

De som förhandsläst den senaste "Mr P i min fotspår" orkade inte lägga den i från sig. Sträckläsarbok även denna alltså, så vi har något att se fram emot. Den handlar, liksom den förra om hur det är att leva med sjukdomen Parkinson, men även en stor del om Annikas liv och uppväxt i Munkfors. denna gång har hon även bakat in en saga på slutet, säger hon.

Att hon släpper sin bok i Munkfors beror på att många av historierna utspelar sig där, och att hennes hjärta finns där trots att hon numera bor i Stockholm sedan många år tillbaka. Hon återkommer till Munkfors så ofta hon kan, kroppsligen och i tanken.

Att hon valt att släppa boken vid Galleri/Atelje w-art är för att hon vill dela med sig av sina intryck av mina tavlor säger hon. det tackar jag innerligt för, och jag har dessutom lovat att ha en unik endagsutställning.

Boka detta datum i din almanacka så ses vi då, varmt välkomna ska ni vara.

Kroki och NBV

Ibland tröttnar jag på konsten. Den har faktiskt en förmåga att bara bli för mycket ibland. Då tänker jag för mig själv, att NU, nu är det dags för en paus. Men är det så? Kanske är det då jag verkligen ska fortsätta måla, trots att det tar emot. Måla fast man inte vill. Men byta material. Byta motiv. Byta motivering. Hitta på något annat.

De senaste dagarna har det cirkulerat en tanke på kroki i min hjärna, kroki (skissartad teckning efter en levande modell) och ett samarbete med NBV (Nykterhetsrörelsens Bildningsverksamhet). Skulle vilja samordna detta med några av mina konstnärsvänner (som bor i närheten) för att sedan ställa ut en del av våra skisser och bilder som kommit från detta vid galleri/ateljé w-art, kanske redan nästa år. I går skickade jag därför ut en liten fråga till tio av mina vänner vid facebook. Sju har tackat ja.

Nu ska jag bara fixa fram modeller och fundera på när jag ska dra igång hela maskineriet.

Man måste inte alltid måla ensam

Kaffet smakar bättre i sällskap...

...maten också...

...sen försvinner man ändå in i måleriet,
total fokusering trots att man bara är meter isär.

Målaryoga :)

Man måste inte alltid måla ensam. Konstnärsyrket är ju ett lite isolerat yrke, men det behöver inte vara så. Man kan göra som jag gjorde igår. Packa in gitarr och målargrejer och ta sig till någon annan konstnär. I går blev vi fyra. Det garanterar ju inte att det blir några bra tavlor gjorda, men det vet man ju inte annars heller. Däremot är det mycket trevligare. Man diskuterar och skrattar mer än när man är ensam, det är ett faktum.

S & Z

Ibland när man målar kommer det bilder man inte räknat med. En del är riktigt roliga, som den här som går under arbetsnamnet: S & Z. I alla fall tycker jag den är rolig :)

Hoppa högt

Var i ateljén och målade i går eftermiddag. Skönt. Tid och rum bara försvann och jag var djupt inne i mitt måleri. Lyssnade på Marilyn Manson och spelade så högt, så när min dotter och hennes vän kom in för att säga att de skulle ut och plocka blommor, hoppade jag säkert en meter upp i luften.

Arbetar med flera tavlor samtidigt, men den ni ser på bilden ovan är den som blev klar i går. Det känns så i alla fall. Det enda som saknas nu är en bra titel, men den kommer när den kommer. Ni kanske har något förslag?

Karlstad stadslopp 2010

Foto: Thomas Strandberg

Min löptid på Karlstad stadslopp blev 1:10:54. Inte illa tycker jag själv. Det var ju en mil och själv hade jag bara sprungit 7 kilometer som längst innan i år. Tyckte dessutom att det var roligt så jag har lyckats med mitt mål i år. Nu är det bara att hänga i och inte bli förslappad, men det går nog bra. Är ganska envis och skorna har inte gått sönder än. Som ni ser på fotot så tog jag och Thomas årets premiärdopp på vägen hem. Kallt och uppfriskande.

Det var en helt igenom bra dag och på kvällen fick jag kvalitetstid med min dotter. Vi såg på "Macken" tillsammans, skrattade gott och somnade sedan ganska så lätt måste jag medge :)

Sommaren 2010

I dag jobbar jag kommunalt 9-22 och det är skolavslutningar både här och där. Kan inte klona mig så det blir svår att vara närvarande. Får kompensera det på annat vis.

Rent konstnärligt händer det inte så mycket. Det blir väl mer när jag blir ledig, bara lite drygt en vecka kvar att jobba innan semestern börjar. Då ska jag ta mig några heldagar i ateljen.

Var ute på en långpromenad i morse med hunden och tittade mig omkring på Sommar-Sverige 2010. Det är en vacker plats vi bor på. Blommorna vill locka insekter, men jag fångas också av deras doft. Det luktar gott utomhus. Som bild i dag får min bror Boo ställa upp som modell, men det vet han inte om. Än. Det är en riktigt fin sommarbild tycker jag :)

Spring

Känns som att man jobbar dygnet runt nu innan det blir semester. Är det inte jobb så är det skolavslutningar hit och dit och sen är det midsommar och allt vänder mot höst. Satan vad det går fort.

På lördag ska jag och min vän Thomas Strandberg springa en mil för konsten i Karlstad stadslopp. Det ser jag fram mot. Konstigt nog.

Det hela började med ett samtal jag och Thomas hade. Han hade precis anmält sig och frågade om jag ville bli med. "Nej nej nej" var mitt spontana svar, men efter viss övertalning och kompromisser hit och dit så lovade jag att vara med.

Väntade in i det längsta med att anmäla mig för att det kunde ju kanske komma förhinder, men så vann jag en tävling i Värmlands Folkblad och vips var jag jag anmäld och det kostade mig ingenting. Förutom svett då. Var ju tvungen att börja löpträna, men med rätt inställning går allt. Gjorde mentalt om det till årets nyhet som jag ska lära mig. Förra året var det att lära mig spela gitarr för hemmabruk, och det lyckades jag med. Årets mål blev därför nu att lära mig springa, och tycka det är roligt. Det gör jag nu. Tycker det är roligt.

Dagens bild heter just "Spring". Det är en man som står i startblocket. Han ska just springa sitt livs lopp. Ett lopp för livet. För konsten. För...

Clowntankar

Efter att ha gått och funderat ett tag så har jag bestämt för att pröva en clownvariant på tavlan ni ser ovan. Tankarna var ju från början vid en ängel, och en hund har varit inne och markerat revir, men den har gått nu. En stund vilade tankarna vid att försöka göra en huvudfoting, ni vet en sådana som de små barnen gör, men det får bli en annan gång. Det får bli en clown. Dessutom ska alla kolrester som inte ska vara med städas bort också, så småningom, men nu funderar jag på om jag ska färglägga kläderna. Tror det. Ser gult och grönrutigt i mitt huvud. Vad ser ni?

explodera mera

I går kom jag äntligen in i ateljén igen. Skönt att få fortsätta på de dukar som ligger och väntar. Bilden som visas här i dag har förändrats en hel del sedan starten, men den är fortfarande inte klar. I går kände jag mig nöjd ibland, misslyckad ibland.

Det allra sista som hände var att jag tog kol ur kaminen och gick löst på duken innan färgen ens var torr. Det är kul att explodera så där. Nu blev det en hel del kolspill kvar, men det tar jag bort innan jag fortsätter nästa gång. Känner mig nöjd med ansiktet i bilden när jag gick för dagen, men inte med kroppen. Men det gör ingenting, får ta lite tid på mig och fundera ut hur jag ska fortsätta.

Göteborgsresan

Hej igen. Nu har jag haft mitt första lite längre uppehåll från bloggen. Tog en liten minisemester till Göteborg tillsammans med min mamma, min fru och våra tre döttrarna (två bonus) för att se min son ta studenten. Han gör mig stolt. En underbar känsla jag är tacksam för. Vi bodde på Hotell Gothia och nöjesåkte i deras hiss som går till 23 våningen ett x antal gånger. Inget för höjdrädda kan jag säga, men den yngsta dottern älskade det.

Trodde i min enfald att jag även skulle hinna med att se lite konst, men det blev tji med det. Det enda kulturella som kom i min väg var på lördagen när vi besökte Universeum, då deltog jag och minsta dottern i ett projekt av konstnärinnan Marie Wallin. Se dagens bild, och läs mer om det här:

http://www.vartgoteborg.se/prod/sk/vargotnu.nsf/1/miljo_o_kretslopp,jattemalning_skapas_till_varldsmiljodagens_ara

Universeum i sig var också inspirerande Härligt att gå där och titta på fiskarna, rymden, tekniken, regnskogen. Även det där med att komma till Göteborg var skönt. Man bör komma ur den egna kommunen då och då. Se något nytt. Uppleva något annat. Det ska jag försöka göra oftare.

Äntligen färdiga

*

*

Har lyckats måla klart två tavlor i dag som jag tragglat med en längre tid. Tack vare min/mitt vän/bollplank Thomas Strandberg jobbade jag lite extra den här gången och det gav resultat. Känner mig nöjd, och det känns bra att de är klara. Ska ut på en liten resa så jag jag kan inte arbeta i ateljén under några dagar, men jag kan troligtvis titta på andras konst. Något nytt. Tar med kameran så får vi se om det kommer med något i bloggen här. Önskar er alla en trevlig helg. Hans.