SHAMANENI går kom det orealistiska tillbaka i min konst. Det var skönt! Inget ont om de naturalistiska bilderna, men jag finner dem tråkiga efter ett tag. Publiken verkar däremot uppskatta dem, och jag antar att det inte är fel att visa några förståsigpåare ibland att man verkligen kan "måla". De tavlorna försvinner också ganska fort, så ekonomiskt är det ju inte fel heller. Men personligen uppskattar jag de orealistiska, de som gäckar mig, väcker mig och dessutom får mig att le.
hâller mä dej. Fast undrar, vadan dessa överviktiga realister (fôgglan)... kan ju vara en gäckfråga.
SvaraRaderaNu förstår jag inte riktigt Mille? Hur menar du?
SvaraRaderaDet verkar som att det händer mycket med ditt måleri just nu. Visst är det väl som trappvis man rör sig med uttrycken? Och det vet vi ju - de tar ofta helt andra steg än vad vi förväntat oss. Spännande!
SvaraRaderaTack Titti. Ja det är en stor del av charmen med att måla. Man vet aldrig vart det leder och man utvecklas själv också under tiden. Trappvis är bra beskrivet. Ett steg fram och två steg bak är ett annat, men man kan ju gå så i en trappa också förstås :)
SvaraRaderaHåller med dig, realistiskt ger mer i plånboken,men ont i själen.
SvaraRaderaTacka vet jag när inspirationen kommer och
man får tömma sin ömtåliga själ!
Ha en kreativ helg i fantasins värld!!
Tack Yvonne, så är det. Kram på dig.
SvaraRadera