Ibland funderar jag på varför jag är konstnär. Varför har jag w-art som ett eget företag?
I fredags ringde det ett företag och påstod att jag var skyldig dem 26.000 kr för att de marknadsfört mig i en katalog som ska finnas på Internet. Jag hade tydligen tackat jag ja via knapptryckning på telefonen till att de skulle göra detta, gratis i en viss tid, för att jag sedan skulle vilja fortsätta. Detta hade de tagit för givet att jag ville, då de påstod att de skickat ut ett rekommenderat brev till mig som de inte fått tillbaka.
Jag höll på att få en hjärtattack och sedan blev jag arg. Väldigt arg. Jag blir sällan arg, men när jag blir det, så är det ordentligt. Kvinnan i andra änden fick sig en utskällning som heter duga. Då ville hon hjälpa mig att avsluta det så att det inte skulle kosta så mycket. Detta skulle också ske via en inspelning. Jag ville inte för att då kändes det som att jag skulle medge något som jag inte visste något om, men hon påstod att så skulle bli fallet annars, och att jag då skulle få betala hela summan.
Först avbröt jag samtalet för jag blev så förbannad, men hon ringde upp igen för hon ville hjälpa mig. Hon avstod till och med sin egen provision på 10.000. I slutändan skulle det kosta mig 2.700x4=10.800 kr. Det är mycket pengar men ändå mindre än 23.000 kr.Hon skulle skicka papper till mig men jag ska ringa polisen i morgon. Det måste väl finnas någon som arbetar med telefonbedrägeri där? Hoppas iaf de kan hjälpa mig.
Jag är konstnär för att jag måste skapa för att må bra. Jag har eget företag för att jag vill ha rent samvete. Varför kan det inte vara enkelt?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar