VILAMan måste vila från konsten ibland. Få tillbaka gnistan. Längtan. Så jag tvingar mig själv till avhållsamhet från allt vad konst heter. Tvingar tills jag en dag är så fylld av detta underbara begär att jag inte orkar stå emot längre. Det är då jag kan gå in i ateljén och explodera. Jag vet att om jag går in där i dag kommer det naturligtvis hända någonting, men jag har bestämt mig. Inte i dag. Kanske inte heller i morgon Möjligtvis till helgen. Längre kan jag nog inte vänta.
Men vem vet. Nu när jag betsämmer att jag inte ska gå dit, kanske jag smiter dit i alla fall. Ingenting är omöjligt i denna upp och nedvända värld...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar