Vänskap bland konstnärer är lika viktigt som att få sig en mentor, eller de kanske fyller olika funktioner, men de är lika väl behövda båda två. Kanske är mina vänner mina mentorer? Ni vet vilka ni är. Det är ni som vågar säga vad ni tycker och ger mig konstruktiv kritik. Ni som är mina bollplank, där idéerna studsar som i en aldrig avslutad pingismatch. Jag bugar mig för er, och hoppas jag kan återgälda er på samma vis.
Ibland fegar jag ur. Men då skäms jag och ångrar mig efteråt och lovar mig själv att alltid säga vad jag tycker till mina vänner. Till de jag vet klarar av att ta kritiken. För det är inte alla som kan det och de ska man inte såra i onödan. De behöver den energin de har till att fortsätta skapa, för om de bara fortsätter med det kommer även de att gå framåt. Det gör alla utom de som alltid vet bäst.
Bilden i dag får ni tolka som ni vill. Nog dividerat om detta, nu ska jag gå ut i ateljén och börja med något nytt. Ha en bra dag/Hans.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar