Bearbetning av bilder

beskuren med passpartoue

obearbetad

Idag vill jag prata om det där med att beskära bilder, använda sig av passpartouer och om ramar. Det handlar väl om det där med att presentera bilderna, och om ekonomi. Beskärning, passpartoue och ram kan göra stor skillnad på en bild. Hjälpa eller stjälpa. Det är värt att tänka efter innan en utställning. Hurt man vill beskära bilden till exempel. Där använder jag mig av lösa passpartouer eller datorn för att se på lite olika möjligheter. Hur bilden blir bäst. Man kanske måste kolla över ekonomin också, om man har råd med det där lilla extra. Det finns även en hel del färgade passpartouer och ramar att välja mellan.

Själv använder jag mig mer av detta arbetsätt om jag målat på papper, än om jag målat på duk. Duken i sig kan vara nog så vacker utan det där extra, och jag målar ändå så ända ut på kanterna.

Skissa/teckna

Funderar på det där med att skissa/teckna bilder. Varför gör jag det?

Ja, ett sätt att använda tekniken på, är att finna former. Hitta nya motiv i en redan existerande bild. Eller finna vad jag egentligen vill ha kvar i bilden och vad som ska bort.

Sedan har jag väl alltid skissat/tecknat så långt bak jag minns. Ta bara det där med att sitta på ett tråkigt möte. Har jag bara penna och papper flyger tiden. Men jag missar inte att lyssna och delta i samtal för det. Snarare tvärtom. Jag blir mer koncentrerad. Tecknandet går på automat. Sedan, efteråt, kan man använda sig av skisserna till nya tavlor.

Bilden som får representera texten idag är en katt jag gjorde på jobbet i går. Använde mig av det som fanns tillgängligt. Papper, blyertspenna, en sked, kaffe och chilikrydda. Nu behöver den ju inte sluta där. Kanske fortsätter på bilden med akvarell, gouasche, akryl, men det får jag se. Kan ju även använda jag mig av skissen till utgångspunkt för en större tavla.

Vore roligt att höra om någon annan har tankar om detta. Skriv gärna en kommentar.

viskleken

I går började jag att måla på en bild som ska ingå i ett projekt från Lotta Appelquist som kallas viskleken. Det är en variation på leken med samma namn, där en grupp människor står i en ring och viskar en mening i örat på den till vänster tills det gått runt, och man får höra vad den förändrats till, när den kommer till slutet. Den konstnärliga varianten går ut på att allt börjar med en bild som skickas till en konstnär som gör en bild inspirerad av denna som går vidare till nästa och så vidare och så vidare...

I och med att allt började med en bild som Lotta handplockade från mig så trodde jag inte att jag skulle få vara med och leka, men det visade sig att det fanns en bild även för mig att arbeta med. En som hade blivit en total missuppfattning från konstnärinnan Karin Elmgren. Det tackar jag för. Ibland har man tur.

Gick och funderade några veckor hur jag skulle göra och till slut började en tanke slå rot. Efter ett antal skisser i blyerts var jag redo att gå på duken. Sedan var tanken att använda mig av ungefär de färger jag målat min första bild med, men det sket sig.. lite. Den är ju inte klar än, men den är på väg. Vill inte publicera någon bild på det här förrän jag pratat med Karin och Lotta för att höra om det är ok, så idag får mitt företagsnamn representera texten.

titeln klar

DEN BLÅ PLANETEN

TACK FÖR ALLA FÖRSLAG

NU ÄR DEN TITULERAD/DÖPT

Tidigare: Gjorde klart den här tavlan i eftermiddag, men jag har ingen bra titel/namn på den. Förslag? Lite typiskt att det blir så nu, när det bara var i förra veckan vi diskuterade det där med titlar.

Mitt val

"Animalia"

"Madonna med små vingar"

"Dårpippi"

"Geting"

"Kaktus"

Om ni läste gårdagens inlägg vet ni att jag skulle välja ut 3-5 bilder som skulle representera mig vid en samlingsutställning. Valet föll på dessa fem. Men hur tänkte jag då?

De tre i akryl/kol (de med färg) är av det senaste jag gjort och bör därmed rimligtvis visa var jag står i måleri i dag. De två i tusch visar en annan sida, en annan teknik. Använder mig oftast av den när jag skissar. En del blir inramade, beroende på hur bra jag tycker de är.

Svart kaffe

Dagen efter vernissagen är en vacker dag. Solen skiner och jag njuter av livet. Firar det genom att inviga en ny kaffekopp. Muminpappa svart från Arabia. Tycker faktiskt kaffet smakar lite extra gott.

Idag ska jag lämna in 3-5 tavlor vid Munkfors-Ransäters-Konstförening. Bilder från alla traktens konstnärer ska visas upp i en samlingsutställning och så vägleds publiken till de konstnärer de tycker verkar intressantast. Tuff sak att välja bilder som ska representera det jag gör. Önskar att någon annan gjorde det för mig, men det är väl bara att bita ihop. Hm, jag kanske kan kalla att jag är någon annan. Men, vem vill jag vara?

Vernissagen i Hagfors

Precis innan allt började tog jag denna bild.

Tycker den talar sitt eget språk,

trots sin suddighet.

Ingrid och Evert Carlson från Galleri Träsmak kom förbi.

Evert spelade blues som gav applåder och mer smak.

Pappa Strandberg med son spelade gitarr,
liksom jag när det begav sig.

Emelie Perssons pappa Sven poserar bredvid tavlan

som föreställer en yngre version av sig själv som Emelie målat.

________________________________________________________

NU är klockan kvällen, och vernissagen i Hagfors är avklarad. Det var en rolig dag. Mycket folk och glad stämning tillsammans med bekanta, obekanta, musik och kaffebröd. Nu får utställningen "ONATURLIGT" leva sitt eget liv till den 28 Maj.

Byter i stället fokus till nästa evangemang som blir i mitten på Maj. Då blir det konsthelg här i trakten, och jag ska ha öppen ateljé tillsammans med min svägerska Nenne Westlund. Hon målar akvarell och akryl i en helt annan stil än vad jag gör. Kul med sällskap och en kontrast. Nenne ska få ett eget rum att husera i. Där får hon göra precis vad hon vill. Spännande.

Vad det gäller min egen utställning i samband med detta, så har jag funderingar på en minimalistisk utställning. Funderar på det i alla fall.