Tjaba tjena hallå. Nu lever utställningen i Tällerud sitt eget liv denna vecka och jag går i Munkfors och skrotar. Är kommunalt ledig och funderade skarpt på att även vara det kulturellt. Ledig alltså. Men det roliga och grymt ironiska med en sådan tanke är att så fort jag har tänkt tanken börjar det spira en längtan i min kropp av att få gå ut till ateljén. Skapa skapa skapa skriker varje muskel inom mig. He he, man är nog lite dum i huvudet i alla fall, men jag klagar inte. Är tacksam för att jag har en sådan längtan. Ett sådant driv. Det är det som skapar tavlor. De gör sig inte själva.
Bilden till texten är en bild som inte är klar än, men den visar lite hur jag ser ut på insidan i dag. Rastlösheten spelar ett poetiskt trumsolo på min ryggrad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar