Fortsätter med tanken om det jag skrev om i går. Det där med inspiration. Var den kommer i från. Promenerar ju typ varje dag med min hund och får se många förunderliga ting i min omgivning som jag naturligtvis uppmärksammar Nu när temat är änglar så ser jag dem lite här och där. Naturens oplanerade formationer ger mig ofta associationer till mina bevingade vänner. Jag kallar dem för asfaltsänglar.
Det är verkligen Hans-änglar! Fina. Intressant. Om jag hade gått förbi hade de bara varit våta fläckar. Du har bjudit på din fantasi i form av din bildvärld. Vi har lärt känna den. Därför hittar jag dina änglar på fotona ovan, trots att mitt öga inte skulle se dem på egen hand.
SvaraRaderaGeneröst.
Tack Lotta. Men jag tror nog att du skulle se dem.
SvaraRaderaDet är otroligt vad mycket det finns att titta på i naturen. Formerna är så fina för att de bryter lite mot vad ögat är vant att se. Lyfter du in delar av dem i måleriet sedan?
SvaraRaderaVisst är det en underbar värld Titti :) Får ofta ideér från sådant jag ser och använder mig av det ibland. Inte alltid. Som jag skrev om i går så kan det lika gärna vara en barnteckning som får igång mig, eller en annan konstnär. Men det kan också bara få "bli till" med påverkan av humör och musik. Teman är ju en större utmaning. Då får man gnugga hjärncellerna lite extra, men om man lyckas då känns det kanon.
SvaraRadera