Föreningslivet & journalister

Har diskuterat lite på andra bloggar om det där med att söka in för att få medlemskap i Värmlands konstnärsförbund (VKF) och Konstnärernas Riksförbund (KRO). Jag väljer i dag att inte söka in på någon av dessa två, eller andra föreningar på grund av att jag inte tycker de ger mig ett jota. Det de gör däremot, är att ta betalt för minsta lilla. Ansökan och medlemskap i olika föreningar är inte gratis, det är däremot motsatsen.

Om någon förening däremot ger mig något tillbaka blir jag gärna medlem. I dag är jag medlem i Munkfors Ransäters Konstförening. Sitter med i styrelsen som suppliang och får därmed en möjlighet att påverka vilka utställningar som ska visas, en möjlighet att se det jag vill, om jag har tur. Är även stödmedlem i Konstföreningen Gränslöst som jag var med och skapade år 2000. Där var målet att få nya vänner och komma ut ur den, allför oftast, isolerade tillvaro som en konsnär lever i. Det kan jag säga, att den tanken infriades. Att föreningen i dag har förvandlats till en något mer enkel variant är på grund av styrelsen ville utveckla sitt eget konstnärskap i stället för att uppoffra stor del av sin tid till resterande medlemmar. Det fanns heller ingen ny styrelse som ville kliva in och ta martyrrollen.

Däremot vill jag inte på något vis förringa alla konstnärer som tillhör VKF eller KRO. Jag vet hur svårt det är för en del att komma med, och har många vänner som är medlemmar. Det är mitt val att inte tillhöra någon just nu, det kan ändras.

När vi ändå diskuterar så kan vi ju ta det där med journalister. Att ge eller inte ge intervjuer. Om man väljer att inte ge journalister intervjuer vill de mer än gärna skriva om det man gör. Är man däremot öppen och släpper garden för att få ut information om det man gör är man tydligen inte lika intressant. Förklara logiken i det om ni kan.