tisdag 6 april 2010

hur fortsätter jag med änglarna


Efter utställningen i Sunne där jag visade kanske alltför många änglar kändes det som jag ville ta en paus från dem och göra något annat. Men i morse vaknade jag med en idé jag känner mig tvungen att använda mig av. Ska kontakta ett medium, och då inte bara via mail som jag gjort tidigare, utan verkligen boka en tid för att höra hur jag ska gå vidare med temat. Det borde fungera, och gör det inte det, så blir det åtminstone ett nytt kapitel i boken.
Annars när jag vilade från konsten i går (drog inte ett streck) så fick jag en annan bra idé. Ska göra smågrupper med olika teman som jag själv kommer på. Älg, rådjur, landskap, tulpan, hus etc. Ska iväg till konstnärsparet Strandberg i morgon kväll och diskutera den kommande utställningen och då får jag väl reda på hur många bilder jag kan ta med.
I dag är det många av mina vänner som ska lämna in tavlor för bedömning till Värmländska Konstnärsförbundet. Jag har valt att inte söka in i år. Det känns otroligt bra måste jag säga. Varje år är det ett evigt krångel med det där och förnedringen är stor. Det är heller inte gratis att söka in. Det kostar i tid, pengar och energi. Men jag ska inte säga att jag aldrig mer ska söka in, för det kanske jag ska, men inte i år. I år vill jag fokusera på annat. Glädje t.ex.

5 kommentarer:

  1. Har ju förstått att många där har någon slags bedömning och att det kopplas till ord som förnedring. Är det extra svårt att bli antagen där i Värmland?

    SvaraRadera
  2. ja jag vet inte vad det beror på, men svårt är det. De byter jury varje år, och oftast består det av en person och då är man ju ganska utlämnad till dennes smak. Sen känns det som kontakter och släktskap har viss betydelse, men det kan jag inte svära på, det är bara en känsla. Man får aldrig någon förklaring till varför man inte blir antagen, bara ett nej, och det kan man ju inte använda som någon speciell konstruktiv kritik. Då blir det att man bara känner sig förnedrad. Om jag någon mer gång söker in, så kommer jag antagligen aldrig att bli godkänd där heller p.g.a att jag öppet kritiserar systemet. Men jag kanske ska tänka annorlunda. Jag brukar ha en förmåga att tänka positivt, men i detta fall har jag slutat bry mig, och då är det väl min magkänsla som pratar. Ibland ska man lyssna på den.

    SvaraRadera
  3. mest Titti: Jag tycker egentligen att det stora problemet är att så många värmlänningar litar på "invalsnämnden" i stället för egen smak och eget tyckande. Det sätter upp en hel del hinder vad gäller att få ställa ut och sälja att inte vara med i Värmlands Konstnärsförbund.
    Hans och många med honom är bra på att hitta vägar runt hindren, men hur gränsen dras är svårt att förstå.

    SvaraRadera
  4. Tack. Det var bra att få veta lite mer. Lycka till - vilka vägar det än blir på.

    SvaraRadera