I går hade jag besök av 20 juniorer och deras ledare i min ateljé. Hade gjort en hängning med bara änglar för dem. Det var intressant att höra hur de tänker. De fick välja ut sina favoriter först och det blev lite oväntat resultat där. Sedan fick de välja ut den som mest påminde om en ängel. Samma visa där.
Innan de gick därifrån fick de själva måla en bild av en ängel och ge till mig. En sak som slog mig var att de pekade på två saker jag själv inte tänkt på. Den traditionella bönställningen, på knä med händerna knutna. Många hade också helgongloria på sin ängel, som i och för sig är en missuppfattning om man ska dra det hårt, men det kanske man inte ska. Jag har ju själv sagt att en ängel kan se ut hur som helst.
En annan bra sak som kom ut av besöket var att jag fick huset städat, tavlorna lite mer organiserade inför de kommande två utställningarna och dessutom målat en bild som antagligen inte skulle blivit av, om jag inte hittat den och tecknat på den när jag tog en paus. Ni ser bilden här ovan.
Hans,
SvaraRaderaTack för besök, berättelse och bild! Ja, eftersom Gud alltid också är annorlunda, kan även änglar se ut hur som helst.
Att ta emot gäster, särskilt främlingar, är att öva sig i att ta emot änglar. "Den som tar emot ett barn i mitt namn, tar också emot mig", säger Kärleken.
Att ge sitt mottagande till Den närvarande är att ta emot en gåva, som fullbordas när den ges vidare som närvaro.
Pax et bonum,
Peter
Fint skrivet. Tack Peter.
SvaraRadera