Hängning i Hagfors

Emelie Persson & Thomas Strandberg

Kicki Haffling-Strandberg

Nu är alla tavlor hängda i Hagfors, i stadshuset, inför utställningen "ONATURLIGT". Men hur funkar en sådan här dag egentligen. Det kanske kan vara kul att veta...

Min dag började tidigt (06.00) med en hundpromenad förstås. Efter några koppar starkt kaffe gick jag till över till ateljén för att välja 20 bilder för det hade jag naturligtvis skjutit på till i absolut sista minuten. Sån är jag. Men det gick snabbt och bra. Hann till och med att måla klart en sista bild. Sen var det bara att packa bilen och transportera sig några mil norröver.

Väl på plats var det till att bära in hela konkarongen. För att roa oss och ha lite variation så bestämde vi att denna gång skulle flickorna få välja ut 32 bilder av mig och Thomas (Strandberg), och vi män skulle välja ut detsamma av dem (Emelie Persson och Kicki-Haffling-Strandberg). Vi skulle leka att vi var vår egen lilla jury. Tyvärr hade ju flickorna inte alls lika bra smak som jag och Thomas, men men, har man gett sig in i leken får man leken tåla. Det fungerade bra i alla fall och alla var nöjda. Typ.

Sedan kom Nya Wermlands Tidningens journalist Peter Nilsson och intervjuade oss lagom till kaffet. Bilder togs och allt kändes bra. Gott kaffe på stadshuset. Prövade något nytt som hette chokladespresso. Avancerat må ni tro. Hann inte mer än att svälja detta innan Värmlands Folkblads journalist Eric Bengtsson spatserade in i hög hatt och ett pillemariskt leende.

Nu blev det intervju igen och sedan var det dags för nya kort. Eric är en man med härligt kreativa och annorlunda idéer. Det slutade med att jag stod i hög hatt, flytväst och ett korvpaket i handen, Thomas höll en sköld och stod under mig medan flickorna var invirade i plast och höll korvpaketen högt i skyn. Thomas är numera dubbad till Kung Korv. He he. Glömde jag säga att vi balanserade på kuber..

Nu hade det gått en hel del tid så vi skyndade oss att placera ut bilderna efter behag. Vissa tavlor gillar varandra, andra liknar varandra, några gör narr av andra. Tyckte själv att det var överlag bra grejer. När allt kändes bra började vi spika och hänga med ståltråd och det gick i ett rysligt tempo. Innan Ulla Björn hann blinka var allt klart och det var dags att sätta lappar under bilderna för att tala om vad de heter, kostar och vilket material de är gjorda i.

Tidsschemat hölls och vi hann till och med ta en kopp kaffe till. Denna gång valde jag en cappuchino efter att först fått något blaskigt som de ville kalla kaffe. Icke. Var antagligen amerikansk modell på den så den hamnade i vasken. Sen var det tack och hej och några mil i bil söderöver.

Nu sitter jag här framför datorn och har summerat alltsammans. Har ni orkat läsa ända hit blir jag glad om jag får en kommentar. Ha det bra och välkomna på vernissagen på lördag kl. 13-17.


Hans.