Promenadtankar och Kristoffer Appelquist

Karikatyr av mig

gjord av Thomas Strandberg

Varje morgon när jag vaknar hemma väcks jag av hunden som vill ut och gå. Jag klagar inte. Det är skönt att gå där och tänka på vad man ska göra under dagen. Planera fortsättningar på påbörjade tavlor. Fundera på kommande utställningar. Finna inspiration efter vägen. Möta morgonen.

Nu är ju inte Munkfors ett litet paradis i sig, för jag går även där och förbannar alla människor som slänger skräp i naturen. Rester från samhället. Nån dag ska jag börja gå med en soppåse i handen och plocka tomburkar, plast och papper. Inte bara förbanna, men jag har inte kommit dit än. Skäms på mig. Men som ett litet patetiskt försvar så slänger jag allt mitt skräp i soptunnan eller på soptippen.

Ibland när jag går, lyssnar jag på fåglarna, vinden, naturen, men i dag lyssnade jag på Green Day, Tom Petty och Carlos Santana. Inte fel. Inte fel alls.

Planen idag är att försöka bestämma vilka bilder som ska med till Hagfors. Vi fyra som ska ställa ut och ha vernissage där nästa helg, ska hänga utställningen på tisdag och ha med varsin tjugo bilder, vilket det kanske blir kvar vardera femton. Femton gånger fyra blir sextio bilder. Det blir en bra utställning. Hm, ska kanske rama in något nytt, eller någonting gammal som aldrig visats...

Ps: Var och såg Kristoffer Appelquists enmansföreställning "KRIG" igår, och när jag gick därifrån insåg jag att världen är inte längre var likadan som när jag kom dit. Han hade öppnat mina ögon med humor, allvar och en liten undulat. Dessutom hade han fått mig att känna mig som en tomat. På ett bra vis. Ds